"Är från Sörmlands vackra landskap, jobbar som lärare på konstlinje och när jag fick reda på denna sait så blev jag glad, jag har alltid skrivit. Har mina lådor fyllda med manuskrift, ville göra böcker, vill göra teater, film med dem. Men jag har aldrig vågat, utan jag samlar mer och mer och stänger igen mina lådor. Orden är som ett redskap, de fängslar mig gör mig arg, gör mig fri, gör mig lycklig.
Jag skriver ofta om orättvisor, utanförskap och vill på mitt vis berätta om en verklighet som vi vet finns.
Skrev en litet häfte då jag drabbades av cancer, ett litet häfte om hur det kändes mitt i livet med fem barn 42 år och cancer, det blev för mig en början, sen skrev jag om Pappa Ernst, min far som jag skötte tills han lämnade denna världen. Den la jag i lådan. Sen skrev jag om en svår tid i min ungdom som jag la ner i byrålådan, den gömde jag. Jag skrev om män jag mött och den kärlek jag trodde mig ha... men som aldrig blev besvarad. Sen skrev jag en bok om min pojke, hans liv och hans slut. Den blev också en början till att återgå till att skriva och berätta. Så nu fyller jag mina lådor med mer liv och ord. Orden kommer till mig nästan varje dag, min lilla ynkliga dröm är att få ge ut orden, sorg blandat med liv.. skratt design men jag vet hur den vägen är och jag är inte så bra på svenska gramatiken.
Så jag är så glad att jag fick komma hit till alla er som också sitter som jag med byrålådor fyllda med ord. "

medarbetare nr 29