[ I ]
Den sommaren skrev oss inte på näsan
den bara gick oss förbi – snabbt, medan vi
stod där snopna, akterseglade
Svalorna hade två kullar och flög pricksäkert
in under taket – som vanligt gick tiden
rakt igenom oss och satte sina spår
karvade ur men förädlade oss samtidigt
en smula mot den slutgiltiga formens
tomhets skal. Under tiden fylldes vi av regnvatten
och gamla outspruckna frön
vi var oss lika – men kände inte igen
varandra annat än på ytan. Vägarnas cykelspår
ledde till kalhyggen vilka gjort
igenkännligheten svårgripbar – men sjöarna
Sjöarna låg där ändå, blottlagda till sin
egen förfäran. ” Hur vidrigt är det inte
att tillskriva naturen mänskliga egenskaper”
-Vad hjälper det en människa , vad hjälper det en människa?