Intervju med Lars Granström om hans haikuskrivande
Intervjuare Lars Andersson
För 8 år sedan – 1999 – samarbetade Lars Granström och jag inför att hans diktsamling med haikudikter ”Plötsligt slår blixten ned” utkom på mitt förlag. I den boken presenterade Lars ett 60-tal haikudikter med egna tuschillustrationer. Dessa korta strama dikter med humor och allvar står sig än idag, griper tag i en som läsare. Lars har under åren utvecklat sitt haikuskrivande och när jag nu hösten 2007 drog igång Poesimotet så kändes det trevligt att återuppta kontakten. Jag ställde ett antal epostfrågor och Lars svarade. Här följer intervjun.
Lars, kommer du ihåg när du skrev din första haikudikt?
Det var i 18-årsåldern när en kompis nämnde Jack Kerouacs bok Dharmagänget. När jag sedan läste boken hittade jag flera dolda haikudikter inflätade i prosan. Det var en märklig upplevelse och Jack Kerouac har sedan följt mig hela livet. Efter hand har jag översatt 700 haiku till Svenska av Jack Kerouac. De finns dock inte utgivna.
Den första haiku jag skrev löd
Mörk är kvällen sot
då blir allting svart aska
som en gammal eld
Jag minns fortfarande hur den kom till.
Vad är det med haikudikter som fascinerar dig?
Det korta, kärnfulla, humoristiska och naturalistiska! Efter att ha läst de stora japanska mästarna har jag också fått något att jämföra med. Från början var jag noga med att räkna stavelserna 5-7-5. Men jämför man med japanskans teckenljudsrytm så stämmer det inte riktigt. Jag brukar säga att jag räknade på fingrarna i alldeles för många år men numera håller formen genom att undvika matematik.
Tycker du att haikudikter fungerar att läsas "live"?
Absolut! Det visade vi inte minst på en poesikväll i Riddarhyttan för några år sedan. Vi har också en haikuverkstad i Stockholm där vi skickar in haiku och röstar på varandra. Sedan läser vi upp dikterna. Vinnarna läggs sedan in på www.ostasieninstitutet.se Kolla gärna den sidan! Det skulle vara kul att anordna en poesikväll med enbart haiku någon gång.
Har du någon favorit bland de gamla klassiska haikupoeterna?
Den japanske mästaren Basho 1644 – 1694 är min och säkert många andras favorit.
Issho 1653 – 1688 skrev en fin haiku strax före sin död.
How beautiful it is,
The snow on the ground,
And the cloud in the west
That brings more of it.
Har du exempel på någon haikudikt som du tycker "har allt"?
Det finns många exempel och just nu har jag hittat George Swede. Han skriver kanonbra!
Empty mailbox
I pick wildflowers
on my way back
Sunrise:
I forgot my side
of the argument
Hur ofta och mycket skriver du?
Jag brukar försöka skriva två haiku i månaden till verkstan. Men det lyckas jag inte alltid med. Det handlar mer om att bli inspirerad än att sätta sig ner och skriva. Ibland är det stört omöjligt och då är det bara att invänta rätt ögonblick.
Slänger du dåliga dikter eller vilar dessa i byrålådan för bearbetning?
I början hade jag många påbörjade men numera känner jag ganska direkt om upplevelsen håller. Jag liksom lever i en haikuvärld som väntar på att bli skriven. Jag brukar känna på mig när en haiku är på gång.
Skriver du om dikterna många gånger eller hittar du det rätta uttrycket direkt?
Oftast putsar jag på haikun innan den blir klar. Försöker skala bort onödiga ord. Ibland testar jag medvetet att klä av den för mycket bara för att se om den håller. Man kan man ta bort fler ord än man tror.
Det kan se ut så här:
Utanför blomsterhandeln
väntar bilisterna på grönt
höstljuset spirar
Blomsterhandel
bilisterna väntar på grönt
röd/höstljuset spirar
Blomsterhandel
bilisterna väntar
på grönt
Vad är det som inspirerar dig... kan du ge exempel på något uppslag som blivit till en dikt?
Ett färskt minne jag har är när jag helt enkelt var sugen på att skriva en haiku, men begick det vanliga misstaget att börja tänka. Jag funderade och funderade men ingenting hände så jag tog en promenad i det dystra höstmörkret och kände mig tom i bollen. Dessutom började det regna. Visserligen kan det regna i en haiku men efter att ha övergett även den tanken vände jag på klacken och gick hem. När jag skulle låsa upp dörren föll en stor regndroppe på nyckeln. Det kändes som om jag var förföljd av regnet men blev samtidigt inspirerad. Fick känslan av att en haiku var på gång. Jag gick in och plockade fram pennan. Den kom ganska snabbt och fick rubriken:
Haiku skriven efter en låst situation i regnet.
Himlen öppnar sig
en droppe faller
på portnyckeln
Den fick flest röster på haikuverkstan
Arbetar du med någon ny diktsamling?
När jag får ihop tillräckligt med haiku så blir det kanske en ny samling. Den förra samlingen illustrerades av konstnären Benny Ekman. Vi gör kanske om det! Vid den europeiska haikufestivalen i Vadstena i år kom en av mina haiku på delad andra plats. Sånt inspirerar!
The old lady
wipes her window
I wave back
Jag brukar också lägga in haiku på www.poeter.se
Du har släppt den fasta formen 5-7-5!?
Ja, jag har släppt formen 5-7-5 eftersom svenska språket inte överensstämmer med det japanska där man räknar teckenljudsrytm. En svensk haiku är egentligen mer lämpat för ca 12 - 14 stavelser istället för 17. En svensk haiku kan därför kännas pratig och lång. Det beror förstås på hur man skriver! Tomas Tranströmer t ex använder aldrig ett ord för mycket, men så har han ju redan ett komprimerat och stilsäkert språk. Det är ju inte så enkelt att om dikten innehåller 5-7-5 stavelser så är det automatiskt en haiku. Det har ju naturligtvis med essensen att göra. När jag var i Japan för ett par år sedan och besökte en zenträdgård i Kyoto fick jag plötsligt en stark bild om hur öst och väst inte har så lätt att förenas.
Vid Kinkakuji
delar sig vattenfallet
en munk går förbi
Den tycker jag speglar en del av våra val och också svårigheten att mötas och ta till sig något nytt.
Speciellt när det gäller en tusenårig tradition som i Japan.