Molnens vandring har följt mig under årens lopp- inspirationskällan. Ofta riktar sig ögat akttagande dess formationer: fantasi.sinnesstämning och drömmar. Stjärnorna spelar också en stor roll under mina norrlänska barnaår. Från köksfönstret kunde jag se dess lyskraft och söndagsskolans idevärld gav bakgrund av det man ser och inte ser. Rädslan eller förhoppning i " evighetsens mysterium ". Under årtienden har Harry Martinsson "Aniara" varit en del av nysteriet. I tonåren fick jag via studievirkelbibliotekarien inspiration att läsa Upton Sinclair, vars alster präglat många i min ålder- men här berättas om ett par ungdomar som överlevde klotets undergång tack vare sin varma kärlek till varandra- samma tema som Martinsson- men inte svävande i rymnden som evighetens sarkofag- utan med egen kraft göra nystart i sitt jordiska liv. Att se molnens formationer en morgon med havet som bakgrund, eller när vindens skapar snabba förändringar. Färgspelet vid midnattsolens uppgång eller nedgång. I ögat skapades en medspelare i fantasins värld, en spegel av ande. kropp och själ. Årstidernas växlingar, omfördelning i ljus och mörker. 20080321