* Hon bär en berättelse om en man som gav sig ut i skogen. Där fann han en väg, och en vägren kantad av försiktig glädje. Då och då hukade han sig ner över diket för att plocka upp de hemligheter han fann där. De glödde i hans kupade händer. Han kallade hemligheterna för höst. Han gav dem namn som september oktober och blåste sin andedräkt över dem, för att de inte skulle glömma bort hur värme känns. En dag förnam han en intensiv rörelse under huden. Han höll då upp sina händer över huvudet och väntade. Han väntade i dagar och nätter. Dagar blev till veckor blev till månader medan han väntade. Alltjämt med sina händer sträckta högt över huvudet. Så en dag då frosten dröjde sig kvar ännu en evighetsstund slog lågor ut från hans handflator och fjärilar flög fladdrande upp mot hans himmel över skogen. 20080908