Redan i farstun hörde jag radion. Pappas leriga stövlar stod intill köksdörren och på en krok hängde hans blåskjorta och luktade ladugård. Han hade alltså kommit in tidigare idag. När jag steg in genom dörren slog värmen emot mig. Och doften av nykokt potatis. Mamma ångade av den och ställde sedan grytan på bordet. Bräckkorven fräste fortfarande i pannan. Hon slog i några deciliter mjölk över korven och så var såsen klar. Klockspelet från Stadshustornet ljöd mäktigt i köket. Stående på ett ben i taget fick jag av mig stövlarna och de våta strumporna, som jag gav till mamma. Hon hängde upp dem på sträcket ovanför järnspisen för att torka. Nils Ferlin läste Inte ens en grå liten fågel. Vi åt under andakt. Inte ett enda ord yttrades. Potatisen var av den mjöliga sorten och hade just spruckit i skalet. Jag mosade den i den varma såsen. ”Nu får ni vara tysta,” säger pappa plötsligt, ”nu blir det nyheter.” 20071222