Klockornas tickande kunde höras runtom. Vi satt framför våra datorer, han framför sin nya lap-top och jag framför den gamla vi övertagit av sonen som ständigt förnyade och lät mig få överta den gamla som oftast inte var så gammal. Så hade vi suttit några timmar varje dag, sen några veckor tillbaka. Erik lade oftast patiens när han inte betalade våra räkningar och skötte andra ärenden som kunde skötas genom Internet. Vi var som i väntan. Det hände att vi tog en promenad om kvällen, men oftast stannande vi inomhus, såg på TV eller gick och lade oss med var sin bok. Han hade haft fyra hjärtinfarkter. Andra gånger kunde det varit kärlkramp eller oro som blev som smärtor i hjärttrakten. Doktorn sa att han skulle komma in till lasarettet hellre en gång för mycket… Vistelsen på lasarettet blev ofta fem dygn eller så fick han komma hem efter ett par dagar sen de ändrat medicineringen igen. Sen fortsatte vår väntan medan tiden fick gå och vi var tacksamma att ingenting hände. Ibland undrade jag hur det skulle gå med våra räkningar om han blev kvar på sjukhuset längre än fem dygn. Över en tid när de skulle betalas. Det var alltid han som skötte den saken. Det kändes svårt nu att ta upp det. Jag tänkte att det säkert skulle ordna sig på något sätt. 20080124