dimman skyler tät
havet river låglandet
oväderlära

likt ett duntäcke
ligger dimman
längs marken
under gryningstimman

Där älvor tar plats
i möten mellan temperaturer
dryper dimman av dans

Snart lyfter gryningssolen deras kjolar
som när varmluftsventilen i gatan
smekte Marilyn

Där ligger jag
i daggvåt klöver
och ser dem stiga

Jag räknar älva
troll 13

Tystnad rår
lugn och ro
själens vila
livets röda tråd.

tankar tar sig upp till ytan
och sjunker tillbaka
i obestämt ljus

tonen obruten under träden
jag känner mig hemma här

Slöjor av dimma
morgonen andas fuktigt
solen; ett guldmynt

dimma skiljer kuster åt
vågor frasar vid stränder

under tjockans kjortelfåll glimtar
vattnet som förenar länder

himlen bågnar under tunga moln
i luften hänger stum en isig ton

kall och odonblå är hösten

tunna slöjor dölja min blick
där de sakta famnar dagen som gick

vilar i nattens ro

svävande droppar fukta min hud
klär tidig timma i gryningsskrud

Genom skogens täta kronor lyser solens strålar
Ner över daggbeklädda strån
Dimman ligger tung över sten och mark
Det är så oändligt vackert
Sett uppifrån
Sägs det

Här inunder dimman ser man ingenting
Allt är vitt men ändå svart
Trevande känner jag sten och mark
Det är så otroligt mörkt
Sett underifrån
Säger jag

omsluten
innesluten
gråblåa skyar
är här
ingen annanstans
trygg i det gråblå
daggkåpan värnar sin skimrande droppe
såsom fadern värnar sitt
nejden innesluts
i det gråa

utanför
finns ljuset
här
nuet

Dimman sänker
sin enslighet
över jordens innergårdar

Brinnande trädkronor slocknar
Askan faller rakt igenom

Och vinterns soluppgång
skjuter fart långt bortom…

svept i dimman
kysser jag vinden…

jag kan inte se platsen
inte detaljerna
linjerna har förlorat skärpan
och kolosserna i betong har blivit
svävande mjukisdjur

nu förstår jag:
Panta Rei

Jag ser ut över den svarta jorden
Vita slöjor sveper över den.
Jag vill dansa, jag vill springa ifatt den.
Jag vill med.
Jag sätter mig vid dikeskanten.
Kom ta mig med.
Låt mig få dansa.

sommarnatt
i fullmånens sken
älvor i långdans

dans
över åker och äng
vid sjö och strand

dimma
säger de som vet

dimma
fuktig och kall
döljer, dämpar och fuktar
molnen har trillat ner på jorden

Marken släpper sin vita
grädde
Stiger sakta uppåt
Upplöses, nej förenas
med
det stora alltet