"småkrypspoeter":
[Benedicte Bergmann]
[Marie Karlsson]
[Inga Britt Malmström]
[Thure Jadestig]
[Karina Svedberg]
[Göran P Rödholm]
[Anita Westin]
[AnnMargret J Pettersson]
[Sara Askenborn]
[Anette Göransson]
[Jerker Hvit]
|
dikt
litet syskon
spatserar på mitt bord.
Med den levandes rätt
kryper hon över mina papper.
otåligt väntar jag på
att få vända bladet
|
tillbaka
nästa
|
dikt
följer myrstigen
upp
ner
fram
tillbaka
stret och slit
funnes inte ni
funnes inte vi
|
föregående
start
nästa
|
Varning
Hungrig, stark och farlig
strävande mot målet
ovanpå och under
flitigast och vackrast
akta dig, jag tar dig
väjer inte undan.
|
föregående
start
nästa
|
förvårspromenaden
Trots kyla och blåst
vårlek på gång
i lindens grenar
stora som små
ältar livslekar
locksångens toner
ljud i träd och buskar.
Vår i antågande
gör själen glader
och ljudet i buskar och träd
förkunnar vårens atmosfär
Må solens värme nå
jordens frusna själ.
|
föregående
start
nästa
|
UNDERVÄRLD
Spindelvävsspår
Och skalbaggsbo
Myrstacksprakt
Och gråsuggehus
Åh denna under-värld
Detta underland
Alldeles nära inpå
Ändå så långt ifrån
|
föregående
start
nästa
|
Prick
de svischande orden runt jorden
i moln av allt
från svärmar av nästan
osynliga knott
till flockar av örnar
vackra och vissa
särskilt omsusade
medan jag
står blind eller
bländad här
en av de eviga
kisarna på marken
en prick på sin höjd
från molnen
då lösgör sig ur molnen
och sänker sig ner
några plötsliga klor
mot min krage
och ett av
knotten lyfter mig
ut över dina vatten
|
föregående
start
nästa
|
dikt
myran
och månen
min fot
fjolårslövet
som bårtäcke
|
föregående
start
nästa
|
dikt
livets rörelse på jord och land.
stressat springer vi fram och åter.
vi skall hinna och vi skall göra
vi har måsten, vi har krav.
vi tillhör jordens små precis som myran.
© AnnMargret J Pettersson
|
föregående
start
nästa
|
Humoresk-Haiku
Hum har man ofta
Humlor har vi tursamt nog
Har humlor humor
|
föregående
start
nästa
|
skarabé
så stryker hon pekfingertopp
över skalbaggsrygg
och solen
finner sin grönsvärta
|
föregående
start
nästa
|
Våryra efter idets tid
med bägge de halvsulade fötterna mot jorden
känner värmen stiga uppåt de rodnande kinderna och vidare
lägger örat till marken och åtnjuter all den energi som rör sig där
blir full av skratt
allt detta liv
hade jag nästan glömt
igen
|
föregående
start