I tystnaden viskar morgonen
Jag kommer....
solen väcker dagen
med sitt bländande ljus

Havet ligger stilla
seglen hänger slaka
vilande i tystnaden

Inga kala grenar
gröna blad och hängen

björken rör sig sakta
vaggar sig av vinden

sommarsus och stillhet
barnet doftar välling

havet är så vitt
palmblad och ekollon
vattenkammar
varann

vår bägare fylls mellan
fullmåne och fullmåne
det är outtömligen
så

det finns en långsam mening
som är alltings mening

långt borta
ändå nära

intets stjärna
under huden

gräset ser på mig
med gröna ögon

Dagsljuset skimmer
barfota årens lek
i buskar och krön
havsbadets strand
sand i tår
språng - bad
kylslagit havsvatten
i märg och ben
föga renlighet.
Vandringen hem
skogsstigen
vildhallon, kråkbär
blåbär, smultron
skogsbrynets kant
når blickren fars roddbåt.

djupt andetag
gränsar till suck
förlöser andningen
långa
lugna
andetag

reflektion
håller andan
andas ut
och
in igen

söker lugnet
finner lugnet
igen
varhelst
närhelst

Gunga du lilla
i stillheten
vila nu stilla i
tystnaden
drömmande dröm
vaggande sömn
sovande ro in i
evigheten

Stilla och het
likt blygden
under en sommarkjol

Där nakna ben
sprider sin längtan
kring en blomstersäng

stilla så stilla
mitt hjärta
slå dina slag

stilla mig
sänk sorgen
sjung sångerna

de ursprungliga

vandrar...
funderar...
njuter...
lyssnar...

fötterna möter vitmossan
kroppstyngden fördelar sig mjukt
tiden rinner iväg
är ett med nuet
är ett med universum

fylls av längtan
fylls av glädje
fylls av tillförsikt

vandrar... hemåt

vidgar en krets
så mycket att den
inte märks

tunnar ut konturer

ett lager vitt
över bokstäverna
- Kafka har
plats i bilden –

vid nollpunkten
stilla

0

Din spegelbild stannar kvar
i de tusen vattenbubblorna

vid strandens ensamhet
talar vissa dagar även
fåglarna ett annat språk
om förgängelse och försakan
om vingars riktning och hoppet
som bor på en annan udde

för de vet att
i minnet är ingenting större
och ingenting mindre
än i det omätbara ögonblicket
invid vattenbrynet
just när ljusets linjer bryts,
byter färg.

Det vilar ett lugn denna morgon
som om någon håller en hand
över skälvande timmar

ett rådjurs blick vilar i min

Nu har du fått dina pioner!
Det är en härlig kväll.
Solen lyste så starkt vid din grav.
Jag slog mig ner i gräset.
Jag delade med mig av mina ord,
viskningar, tankar och tårar.
Det är så mycket som händer just nu
och jag tänker på hur det kunde ha varitbr> om du hade stannat kvar.
Jag saknar dig så mycket!
Jag satt hos dig en lång stund
och såg kvällssolen gå ner
bakom det stora trädet där på kyrkogården.
Jag fick frid och tog lugnet med mig hem.
Jag hoppas det stannar hos mig ikväll....