dikttorget - © anette göranzon

    *

    hon stryker med insidan

    av vänsterhanden

    över spegelglaset


    på armlängds avstånd

    en cirkelrörelse

    en växande

    centrifug


    det stora kritvita

    suget

    som vill åt henne


    nästintill obefintligt

    flyttar hon sitt ansikte

    närmare


    närmare

    än så


    kan

    ingen

    komma nu



          20080625

    *

    nu

    kraschar

    hon


    trasor av moln

    över en himmel


    itu

    bänds

    och brister


    hon


    där det står grönskande träd längs vägen


    nu byter de riktning

    nu vänds grenar

    och blåsten

    griper


    förvandlar

    förvanskar

    förvrider


    ett nedslag

    i livet

    i mellangärdet


    nu



          20080625

    *

    inte

    som ett uttalat ord;


    du


    som ett framvärkt

    läte


    *


    om jag nämner mitt namn

    vad förråder jag då


    såret som löper tvärs

    över


    den djupa skåran

    mellan mig

    och det som kallas


    hemmahörande


    *


    det enda språk som närmar sig

    orden rullar ormlikt ihop sig

    under tungan


    det har aldrig funnits några

    förmildrande omständigheter

    djupast in

    bärs

    reptilsorgen


    oöversättligheten


          20080531

    *

    under tungan,

    antydningar till

    språk, bilderna

    som bränns


    ord

    avbrott

    skiljetecken


    det finns

    spår

    att följa, du

    visar mig dina

    fingerblommor,

    en karta


    jag

    reder mig


    ett värn,


    Hur stavas

    kärleken


          20080518

    *

    Svartvattnet, det skogsomkransade
    dyvattnet, det mörka ögat
    i skogens täta främmande mörker.
    Ihopkrupen i det mörka välvda
    rummet, i det rena väntande
    rummet.
    Hon har ännu inte blivit till,
    hon är ännu åtskillnaden
    gränsen.

    *

    Vattnets mörka glans, smältvattnet,
    strömvirvlarna som bryter fram under
    hennes steg.
    Denna levande mörka
    hunger. Språket
    som ideligen brister
    och brister.
    Den mörka floden, dess virvlar,
    stiltjen och språng.
    Allt det strömmande, allt
    utan mättnad.


          20081212