odonblå

dimma skiljer kuster åt
vågor frasar vid stränder

under tjockans kjortelfåll glimtar
vattnet som förenar länder

himlen bågnar under tunga moln
i luften hänger stum en isig ton

kall och odonblå är hösten

stadens hus
har dolt sina gavlar i mörker
i rymden ett oåtkomligt ljus,
en vaken dröm

över de sotsvarta taken
spelar skymningen
sin längtansmelodi

i parken vandrar träden omkring

som en skälvning i luften
har vi hösten åter