RÅTTAN

Bygger ett bo
I mitt bo

Så gör råttan

Äter av allt
Av mitt hus
Och mitt liv

Gnager sig fram
Med envishetens
Vassa tänder

Smeker med svansen
Det golv
Jag trodde var mitt

Bygger ett bo
I mitt bo

Så gör råttan

Släpper sin skit
Utan skam
Borrar sig fram
Utan skuld

Överlever
Utan hänsyn
Väcker mig
Om natten
Med sin frenesi

Bygger ett bo
I mitt bo

Så gör råttan

Giftet jag gläds åt
Dödar den långsamt

Jag dödar en råtta
Utan skam
Utan skuld
Bränner kroppen
I lättnad

Sover igen
I mitt skyddade bo

Så gör jag

Överlever
Utan hänsyn

Bygger mitt bo
Över råttans bo
Bereder min plats
Utan hänsyn

Så gör jag –
En människa

OND GLÖMSKA

Hur ska människan
våga se helheten?

Se både sin litenhet
sin lilla plats
Och jordens ofattbara
storhet - Samtidigt

Att bara se de små delarna
Leva som om delarna var allt
Och som om människan själv
vore storheten -

Detta är vårt vidrigaste svek
Mot oss själva
Mot jorden
Mot allt som har liv

Hur ska människan
våga omfatta sin ondska?

Den ondska som bygger bo
i de omedvetnas låtsasland
I glömskans snår
och fåfängans diken

Att inte värja sig
för sitt potentiella mörker
Utan se det i vitögat
oförställd och rakryggad

Hur bära ansvaret?

Och samtidigt kunna Lita på
Och Tro på…

Lita på Tro på Lita på Tro på…

VINTER

Vinterflämtan
i uppförsbacke

Mjölkvit är vägen
Skuggorna hänger
Stegen blir till marmor

Vintersuckar
i bröstkorgens toner

Silverkall är strupen
Gråten skaver
Sången dör bakom ryggraden