Tre dikter
1.
DEN SISTA SVITEN
händerna plockar på täcket
vi har sett sådana bilder
i media
gamla ligger i sina torkade skal
vittrar, mumifieras
händerna plockar
fingrarna utför en hemlig skrift
det är poetiskt
när det inte är
min mamma
...
andra dagar darrar
en fjärils vingar
inuti den tunna
revbenskorgen
då är hon av glas
så spröd
att ett enda missljudande ord
får henne att brisera
kristaller över hela golvet
jag skär mig blodig
överallt
...
mjuka huden
över kindbenet
hennes doft bakom tinningen
"lilla Lena"
säger hon
i en utandning
andas mig igen mamma!
gör mig levande
jag är snart
inte längre sedd
..
(berätta aldrig för barnen
vad livet kräver
då vissnar de, fnastorra
smulade långt före
skördetid)
...
2.
BARA DET
Inuti kastanjen
jag vet inte vem som ropar
fullkomligt sinnesslött vilar
ett cykelstyre
alldeles under åns yta
kastanjer utan namn
flyter förbi
det finns ingenting kvar
av dig i höstluften
utom när jag säger
att du inte
är död
bara begraven
den kan vara
en uttolkning
av ditt sedan tre år
upphörda hjärtslag:
den runda
mahognyblänkande
tumavtrycksförsedda
rundheten
som faller och faller
ur sitt pansar
jag har egentligen
aldrig gråtit
jag säger inte att du är död
du smakar jord
och sånt som faller
om hösten
det är bara det
...
3.
KAN INTE, KAN
Jag kan inte välja.
Om det är tyst när det regnar.
Om sälen sjunger för sin älskade.
Om jag ska tala över ett främmande ämne.
Och det är stenar.
Jag kan inte sjunga.
Tänk dig att du flyger över samtal i främmande städer.
Det samlar sig, det som kommer från alla håll.
Jag sluter mig om det andetaget.
Och doften av fisk och tång vid kajen.
Det fanns ett barn som inte visste.
En röd, skotskrutig kjol.
Man får inte tänka på mammas stjärt när man sjunger.
Man får inte ha mat kvar i munnen.
På alla grenar finns namn man aldrig nämner.
Jag kan inte föda.
Jag föder nu!
Det står en hetta, dallrande mellan vita stammar.
Jag kan inte välja vem som sjunger.
Tala inte med mig om vad som sker under asfalten.
Jag kan inte föda mer än jag gör.
Om man gick runt huset åt fel håll.
Och doften från tvättstugans vädringsfönster.
Gitarrläraren ville tvätta flickorna på magen.
Det var alldeles i närheten.
Och ingen berättade hur det går till när luften pressas samman i små kuber.