En tiondelssekund och allt blev tyst
en väns röst har tystnat
ögonen...följer våra rörelser
vänstra handen trycker vår
men…
blodproppen har tystat talet
aldrig mer får hans röst ljuda
ute sjunger fåglarna vårens glädjesång
hustrun sitter blundande
men…
nu är det bara minnet av rösten som fyller oss
han har berättat
vi har lyssnat..
på den nu gamle mannens ord
om faderns stundtals grymma fostran
om kärleken till modern
om kolmilornas slit
om tilliten till arbetshästen
om glädjen när årsveden var under tak
om dansen på folketspark
om unga manshänders trevande…
trevande över solvarma silkesstrumpor
om det egna hemmet
om klasskamp och högljudda möten
om sorgen över de barn som aldrig blev födda
om…
men…
nu har det talande språket
tystnat….